Hur gör man åtskillnad på mossor och lavar?
Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för olika saker.
Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den även algen från uttorkning. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns omkring tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö arter med alla möjliga nyanser, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer tips här
Lavar växer helst på stenar och träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom många områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. Vissa lavar kan man med största fördel nyttja för att växtfärga garn och då erhålla mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man bara vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på platser med skugga samt fukt. De växer i huvudsak på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Detta medför att mossa stundtals tycker om att växa på hustak.
Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som alltid är öppna.
När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket gör att takpannorna spricker. Det är för den skull viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man tvingas avlägsna det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är då och då även ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti och järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara mycket bedårande med tanke på att det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara oerhört användbara! Vill man ha undan dom är det lättast med Fulstopp – även i gräsmattan.