Lavar i allmänhet
Lavar är symbiotiska föreningar mellan en svamp – vanligtvis en sporsäcksvamp – samt en alg, eller i somliga fall en cyanobakterie (även kallad blågrön alg). Svampens åtagande är att bistå med uppbyggnad, beskydd och att suga upp vatten. Algen eller cyanobakterien bidrar med sin fotosyntes och därmed med energi.
Det är i huvudsak svampen som utgör laven och bestämmer hur den växer och ser ut. Laven består av överbark samt underbark vilket i stort enbart är svampvävnad. Däremellan finns dels alglager och dels porös vävnad som kallas märg och som utgörs av svamphyfer. Från underbarken sträcker sig utskott som tillåter laven att foga vid underlaget.
Lavar finns överallt på jorden, från öken till kalfjäll men trivs bäst i torra och ljusa miljöer (trots att det finns arter som lever strax under vattenytan). Den generella färgen är gråaktig med markant variation. De förökar sig både sexuellt och asexuellt. Flera lavar tycker om att växa på till exempel sten. Dessa lavar avger ämnen som långsamt bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Vill man slippa att lavar fördärvar samt förfular takpannor kan man motverka med Tvärstopp alternativt avdöda pågående angrepp med Fulstopp.
Svampen som bygger upp skelett för laven utgörs i majoriteten lavar av sporsäcksvampar. Gruppen sporsäcksvamp är oerhört omfattande och utgör närmare en tredjedel av samtliga svampar. Sporsäcksvampar bildar sporer i så kallade sporsäckar vilka de därefter utsöndrar så att de kan föröka sig. Olika typer av mögel, så som borstmögel och penselmögel. Samtliga sporsäckssvampar är dock inte av ondo, exempelvis jästsvampen är ju mycket omtyckt!
Då lavar stundvis liknar olika mossor kan det stundvis vara komplicerat att separera de tu. Ifall man anar att det växer mossa till följd av väta i ens trädgård alternativt annat så ska man begrunda lite extra innan man plockar fram mossa gti eller annan mossbekämpning. Man kan vårda gräsmattan för en struntsumma med Fulstopp så elimineras både mossa, lavar, antraknos och samtliga gräsmattans svampsjukdommar och virus.
En del egenskaper är typiska för lavar men inte för mossor. Lavar har inte stam, blad och rot. De kan klara sig totalt utan vatten och torkar då ihop och hamnar i dvala. Mossor å andra sidan är oftast gröna till färgen, har både oftast stam och blad samt äger rottrådar (trots att de saknar faktisk rot). De växer även helst där det är fuktigt. Det är alltså troligare att det rör sig om mossväxt, eller mögel, i en fuktig källare än om lavar!
Lavar är generellt sett känsliga för luftföroreningar, dock i väldigt omväxlande omfattning. Anledningen till varför luftföroreningar är så hotfulla för lavar är därför att de inte har rotsystem och måste ta all sin näring från den direkta omgivningen, vilken inkluderar luften. Föroreningar leder till skador på lavens algdel. Detta leder i vissa fall till att algen använder mer av produkten från fotosyntesen för att reparera sig själv istället för att ge den till svampdelen. Denna obalans i energigivande och -tagande medför inte allt för sällan lavens död. Länk till ytterligare tips
Då mögel och mossa gärna uppfattas som skadeväxter har lavar många användningsområden. Ett flertal lavar producerar ämnen som fungerar som primitiva antibiotikum alternativt ämnen som kan användas åt färgning av bland annat garn (växtfärgning). Beroende på vilken lav ges man olika färger – rött, orange, brun… listan kan göras längre. Inte nog med det så har lavar speciellt i svåra tider ätits. Lavar består av hög mängd kolhydrater (upp mot 90%) och en del protein. På Island används islandslav i sallader även idag, men man kan även använda laven i brödbakning.
Lavar kan således vara riktigt nyttigt!