Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?
Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de båda växtgrupperna skiljer sig åt på många sätt. Trots att båda grupperna t.e.x. inte har rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.
Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har funnits tillgänglig på jorden i ca 450 miljoner år. De har inget rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har dessutom en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.
Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom ständigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Det gör att mossa är en oönskad gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att ta bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.
Mossa tycker om att växa i näringsfattig samt sur jord som gärna har dålig dränering. Då tar mossan över eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk och dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.
Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att snabbt eliminera mossa. Man bör dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största försiktighet. Man ska inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta undan mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.
En del platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man ska inte enbart hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet tillbaka. Stundtals kan mossa vara riktigt vackert i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir blött igen kommer växten åter spira och fortplanta sig.
Lavar å andra sidan är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg alternativt cyanobakterie samt en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i nästan samtliga fall är det svampen som ger den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att skapa energi genom fotosyntes.
Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är vanligtvis grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer på sten och kan avge ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.
Det finns också lavar som växer på träd och erhåller sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav och islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med hjälp av det för att ges naturfärger. Läs mer här
Som man kan observera så är påväxt och lavar egentligen inte särskilt lika varandra, även om de i somliga fall kan te sig så! Vill man ta bort dom så är det smidigt och varar längst med hjälp av Fulstopp.